Vi åker hem och jag sitter på en plast påse..jag stryker över magen och känner längtan att få träffa dig..jag tror att du är en pojke, men det är bara som jag tror..jag ska föda hemma och göra yoga och tända ljus. Vi tar ett sista kort på varandra som bara "vi" ..jag kan inte sova utan stryker, ringer mamma i Sverige " nu..nu har det börjat" ..det blev akut körning till sjukhuset, din arm och nyckelben bröts, jag var helt sönder trasad..du var underbar..DU är underbar Daniel! I morgon blir du 18...och jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur fort det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar